Att flyga helikopter bland elefanter och krokodiler i Okavangodeltat i Botswana – vardagsäventyr för Joakim Croy

En flyger 777 från Hong Kong, en annan sjöflyg i Maldiverna medan en tredje hovrar över fjordarna i Norge. Svensk Pilotutbildnings alumner kan man hitta överallt i världen och ibland på de mest udda ställena. Joakim Croy från Göteborg hittade sitt kall på en plats som för oss vanliga dödliga kan liknas vid en drömvärld – Okavangodeltat i Botswana. Flygandes sin R44 får han dagligen se djur som elefanter, giraffer och krokodiler i sin naturliga miljö samtidigt som han får göra det han älskar allra mest – flyga helikopter.

Joakim, berätta lite om dig och din karriär.

Joakim Croy från Göteborg flyger helikopter i Botswana, bland elefanter och andra vilda djur.

Hej! Jag är född och uppvuxen i Göteborg och pluggade på SPU 2014-2015. Innan jag började på SPU åkte jag mest skidor på vintrarna och jobbade med massa olika saker på somrarna, bland annat på en tankbåt, i restaurang, som fotograf och skidbutik. Jag har alltid velat flyga och efter att ha testat heliskiing i riksgränsen 2012 var det inget svårt beslut att bestämma vad jag ville göra resten av mitt liv. Jag har väl inte direkt så mycket karriär att berätta om. Jag började jobba på Helicopter Horizons i april i år, innan dess försökte jag väl som alla andra kriga mig fram med lite jobb på marken här och där i Sverige.

Berätta hur du hamnade i Afrika.

Haha! Ja, det är en bra fråga… Det handlar nog mycket om kontakter egentligen. Min brors väns bror är fotograf och har jobbat med Helicopter Horizons tidigare, så det var väl lite som en fot in men det tog mig ungefär ett år av mailande och telefonsamtal innan de till slut hade en öppning för mig. Men då gick det å andra sidan väldigt fort, jag fick ett samtal av min nuvarande chef när jag var i Schweiz och åkte skidor och en månad senare var jag här.

Finns det en vardag för dig? Berätta om en ”vanlig” dag på jobbet

Det är nog svårt att beskriva en vardag egentligen. Jag spenderar 3-5 veckor ute i bushen själv med min helikopter och ingen dag är den andra lik. Jag bor på de olika lodgerna ute i deltat och spenderar sällan mer än två nätter på samma ställe. Jag får mitt schema på eftermiddagen och först då vet jag vad jag ska göra dagen efter. Ofta får jag ett hum om vad som händer dagen därpå också men det sker ofta mycket ändringar i schemat så det är inget man kan lita på. När jag vet vad jag ska göra dagen efter börjar jag planera massa/balans, färdplaner osv. för att vara förberedd. Sedan stämmer jag överens med managern på lodgen jag sover på om skjuts till helikoptern, vi får aldrig gå själva här ute i bushen. I princip allt som rör sig vill äta en så det är onödigt att göra det mer spännande än vad det är.

Eftersom ingen dag är den andra lik är det nog lika bra att jag berättar vad jag gjorde idag. Imorse hade jag 9 personer som hade bokat 30 min scenic flight var med start klockan 07:00. Jag ordnade skjuts till helikoptern så jag var där 06:15 så jag hade tid att gå igenom maskinen ordentligt och göra en noggrann pre-flight, man vet aldrig vem som varit och pillat på den i natten. Passagerarna var i tid så vi kunde köra igång klockan sju och göra tre flygningar efter varandra. Det roliga här är att även om man flyger många flygningar så tätt inpå varandra är ingen den andra lik. Första flygningen hade solen precis gått upp så det är sjukt långa skuggor, giraffer är rätt häftiga att se då, deras skuggor är typ 100 meter långa. De två senare flygningarna när solen stod lite högre och ljuset kom mer uppifrån kunde vi se flodhästar springa omkring på botten i floder och laguner, så klart är vattnet här. Vi har inga fasta rutter utan flyger ut och ser vad vi kan hitta, så passagerarna styr rätt mycket vart vi tar vägen, beroende på vad de vill se.

Efter mina flygningar på morgonen åkte jag tillbaka till lodgen och käkade frukost och sen var det dags att flyga igen. Flög till en lodge där de bedriver hästsafari och plockade upp två spanjorer som skulle till en annan lodge längre norrut. Det var en ovanligt lång transfer på nästan en timmes flygning så vi korsade i princip hela deltat från söder till norr. Ingen av lodgerna jag flög till idag har något flygfält så flygplan var uteslutet. Nu är jag tillbaka där jag startade och är klar för dagen. Imorgon har jag två 45 min scenic flights på två olika camps, en under vilken vi ska göra ett champagnestopp. Det är rätt mäktigt att sätta ner helikoptern på en av alla miljontals små öar ute i deltat och veta att troligtvis har ingen människa någonsin satt sin fot där tidigare. Efter det ska jag flyga en naturfotograf som bokat en och en halv timmes flygning och som letar efter elefanter i skymningsljus att fotografera.

Berätta om Helicopter Horizons

Champagnestopp på en av alla miljontals öar ute i deltat under en transfer mellan två lodger.

Helicopter Horizons startades av en kille från Zimbabwe med föräldrar från England. Han började med att flyga flygplan här nere över deltat men insåg att det fanns en marknad för helikoptrar. Han åkte till USA och tog helikoptercert, kom tillbaka och leasade en jet-ranger och köpte sig ett tält och började köra scenic flights från de olika lodgerna här. Idag är vi den enda helikopteroperatören i Botswana med åtta R44, två Bell 206 och en Bell 407 och 11 piloter. Vi har piloter från Sydafrika, Nya Zeeland, Irland och Frankrike och jag är den enda från Sverige. Eftersom vi är den enda operatören i hela Botswana har vi ofta väldigt mycket att göra och stor geografisk spridning på vår verksamhet.

Vi gör alla typer av flygningar men störst fokus ligger helt klart på att flyga turister i Okavangodeltat. Men jag har faktiskt flugit tvärs över Botswana med helikopter två gånger. Det är inte så mycket att se egentligen, bara öken. Smidigt dock att man kan landa var man vill och fylla upp med en jeepdunk eller två och flyga vidare.

Berätta om Botswana som du ser det.

Under ett samarbete med BBC och Disney Nature flög vi och filmade ett 30-tal gigantiska krokodiler som festade på en död elefant.

Botswana är ett väldigt lugnt och fredligt land, troligtvis säkrare än Sverige. Botswanierna är trevliga och stolta över sitt land. Det är också som att flytta 100 år tillbaka i tiden. Folk bor i byar ute i vildmarken och driver sin boskap utan någon direkt påverkan av omvärlden. De flesta har ett gäng åsnor istället för en bil och kor och getter är en starkare valuta än pengar. Det är rätt häftigt att se och prata med folk som bor ute i vildmarken och livnär sig på det naturen har att erbjuda utan behov av pengar, internet eller fordon. Allt de behöver finns där ute.

Okavango rush hour, tre stora elefanter glider tyst förbi i bakgrunden medan vi stannar för att plocka upp passagerare på Eagle Island Lodge.

Att bo i Afrika är dock väldigt tålamodsprövande när man kommer hit som svensk. Man får vänja sig vid att saker och ting tar extremt lång tid och det är inte mycket man kan göra åt den saken. När jag skulle skriva ut mitt uppehållstillstånd på migrationsverket till exempel så var skrivaren ”trasig” i ungefär en månad innan jag kunde få det gjort.

Hur minns du tiden på Svensk Pilotutbildning?

Hektisk men väldigt rolig. Jag minns det som rätt overkligt att man flög helikopter på skoltid, och jag minns teoridelarna som sjukt intensiva. Såhär i efterhand känns det som det gick väldigt fort. Men det var riktigt kul och vi hade bra sammanhållning i klassen och med de olika instruktörerna.

Några tips till de elever som just börjat sin utbildning här?

I Afrika ställs vi inför lite annorlunda utmaningar som piloter. Lejon som äter slangarna till våra pumpar, elefanter som spelar fotboll med våra bränslefat, babianer som bryter antenner och hyenor som äter navigationsljus. här har jag lagt ett gäng taggbuskar runt helikoptern får att hålla hyenorna borta. Man har väl sett lejonkungen…

Klara första PT’t. Det ger både självförtroende och sätter en standard att hålla uppe. Det är sjukt mycket prov som ska skrivas som det är så det är onödigt att ge dig själv en anledning att skriva ännu fler.
Flygmässigt är mitt tips att alltid göra allt så enkelt som möjligt för dig själv. Ge dig ordentligt med tid att planera innan flygningen, ge dig själv tid att göra en ordentlig preflight och lägg upp din flygning på ett sätt som gör det lätt att flyga. Du vinner inget på att stressa igenom en landning eller manöver. Lär dig det från grunden och lär dig att hålla rent och snyggt både flygmässigt, på marken och i din loggbok, det tror jag man vinner mycket på att få med sig från början.
Sen kommer man väldigt långt med sunt förnuft och att vara trevlig och hjälpsam också. Man vet aldrig vem man hamnar i samma cockpit som i framtiden, eller vem som blir chefspilot på just det bolaget du vill jobba på. Ett gott rykte skadar aldrig helt enkelt.

Vad är det viktigaste man bör tänka på för att få jobb som helikopterpilot?

Att man nog måste vara extremt dedikerad, mer än i något annat yrke. Man måste vara bestämd och inte ge upp och ha en tydlig vilja men samtidigt vara ödmjuk. Sen är det nog bra om man har andra färdigheter också som kan vara nyttigt för bolaget man söker sig till. Alla med ett certifikat kan flyga, varför ska de anställa just dig?

Har du några mål i karriären som helikopterpilot?

Som skidåkare måste jag säga att heliskiing står högst upp på listan. Och Grönland verkar sjukt mäktigt också. Men jag har ju knappt testat på någonting egentligen så jag vill nog smaka på all typ av helikopterflygning innan jag kan ge nåt tydligt svar på den frågan. Har hört att det ska vara sjukt kul att bygga radiomaster också men det hoppas jag att framtiden kan utvisa.

Vad är roligast/svårast som helikopterpilot?

Det är nog inte så svårt att lista ut vad som är roligast, jag blev inte pilot för att jag tycker det är kul att fylla i loggböcker. Att flyga helikopter är en helt otrolig frihetskänsla och jag skulle nog kunna sträcka mig så långt att säga att det är det bästa jag vet. Svårast är nog alla utmaningar och beslut man ställs inför. Här nere har vi inte problem med vädret särskilt ofta men hela Botswana är beläget 3100 fot över havet och vi har ofta temperaturer över 35 grader så maskinernas prestanda försämras märkbart med tunn luft och höga temperaturer. Att vi dessutom ofta flyger amerikaner modell större med mycket bagage, ibland längre sträckor som kräver mycket bränsle, och vi har en policy att alltid landa med 45 minuter bränsle i tanken gör det hela ganska intressant i en R44.
Vi har stora problem med damm nu när det börjar torka upp också. Det är som de flesta säkert vet väldigt många rörliga delar på en helikopter och att blåsa upp en massa damm över alla lager och länkar när man landar är ett onödigt slitage, dessutom ser man ingenting heller så det kan bli rätt obekvämt.
Att jobba här nere är speciellt roligt och det passar mig som alltid varit intresserad av djur och natur för man får se så sjukt mycket häftiga saker. För någon månad sedan hittade jag en död elefant omringad av 30-40 gigantiska krokodiler, ibland ser man flodhästar fightas och häromdan såg jag en giraff bli fälld av tre lejon från helikoptern. Man är verkligen mitt ute i vildmarken och det är extremt mycket djur här så allt kan hända. Ingen dag är den andra lik.

Text: Linda Karlsson
Bilder: Joakim Croys egna

Våra filmer
Intervju
Blogg

Vill du veta mer om våra pilotutbildningar?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Flygplansutbildning
Helikopterutbildning